Partiledarnas nyårsönskningar?

Löfven högsta önskan är nog att en maskin redan vore gjord.
Som gör att man på något vis kan stå för sina löften och ord.

Romson önskar väl att det glöms en hel del av det hon sade.
För henne som vice statsminister vore det nog gaska bra de.

Fridolin skulle villa slippa följa Löfven till punkt och pricka,
Är nog jobbigt att till allt han säger med huvudet stå och nicka.

Kinberg Batra, ledaren för alliansen, eller fyrpartiersklubben.
Ville nog gärna haft det bättre städat i Reinfeldtska skrubben.

Björklund leder Liberalerna, tidigare så kallade folkpartister.
Önskar nog nyval, ser fram emot att styra över varje magister.

Lööf önskar nog att lyckas med genomförandet av en rockad.
Ty bönder som röstar på henne bor ju i Stockholms innerstad.

Busch Thor, lyckades knäcka DÖ, men sen har ingenting hänt.
Hennes önskan är nog att riksdagsspärren blir bara tre procent.

Sjöstedt verkar inte bry sig om opinionssiffrors låga nummer.
Han nog samma filosofi som norska räkan, jag är en hummer.

Åkesson önskar nog att Löfven inte ändrar på sitt sätt att styra.
Då är det ju bara och titta på, utan att egna tillväxten äventyra.

Svenska politiken 2015 som jag upplevt den

Har under året försökt följa politikers löften och därtill deras visioner.
Verkar som att i det yrket inte krävs som annars några kvalifikationer.
Löfvens sätt att styra landet liknat mer typen fack eller företagsledare.
Varit lika effektivt som att på ett bygge blanda betongen i matberedare.
Fyrklövern lovade att i rollen som opposition verkligen att vara stark.
Har varit lika livskraftig som ett äppelträd där man skalat av all bark.
Sjöstedt kan på något vis liknas med regeringens egen gubben i låda.
Har lyckats med några saker genom att rädda regeringspartierna båda.
Miljöpartisterna är väl partiet som helst vill hela gångna året glömma.
Även egna medlemmar har svårt att Romson och Fridolin berömma.
SD enda parti som tycks gå framåt, kanske inte för den egna politiken.
Beror nog hellre på att folket på dom övriga sju är mycket besviken.      

Finansministern första år

Vi hela tiden hört finansministerns tjat om övertagandet av lador tomma.
Har nog varit en strategi för att ursäkta de löftesbrott som skulle komma.
Men efter ett år som ladornas förvaltare finns det nu inte ens hö på ängen.
Måste gå till grannbönderna och låna, med mössan i handen som drängen.
Stora invandringen skulle ju på sikt ge ekonomiskt hopp och framtidstro.
Då helt plötsligt ny strategi, nya planer, vi stänger Sveriges välkända bro.
Efter regeringens alla filbyten måste ju förtroendet fått en så kallad törn,
Magdalena har nog med gedigen hjälp av Stefan målat in sig i ett hörn  

Min syn på Löfvens första år vid makten

Nu är väl tiden över för att skylla på de som tidigare var satt att regera.
Är väl nu dags att visa att han och ministrarna något själv kan prestera.
Det enda som är bevisat är att han under valkampanjen för folket ljög.
Handlingskraften visad hitintills lika som en tandlös hund i en benhög.

Hur länge hänger Miljöpartiet med?

Romson och Fridolin blev vän med Löfven för att med sina vallöften regera.
Nu säger dom att deras uppgift är att skador från sossepolitiken minimera.
Hur länge kan dom sitta kvar i den rollen utan att använda sin egen politik.
Det måste vara som att ha ryggskott och tvingas till avancerad gymnastik.
Skall bli intressant att se hur länge denna samlevnad kommer att vara intakt.
Löfven har ju inte bara dom, Sjöstedt är ju också en som törstar efter makt.

Man behöver inte vara stjärna

Man behöver ju inte vara någon större stjärna för att se politikens brister.
Löfvens vändning har ju skapat kaos hos miljö,vänster och centerpartister.
Moderater, liberaler och KD står liksom vid sidan och bara tycks titta på.
Sverigedemokraterna går framåt, varför verkar dom övriga sju inte förstå.

Jag funderar

Jag sitter och funderar, funderar, funderar och åter funderar.
Vem är det i Sverige, om man skall vara ärlig, som regerar.
Det var ju Löfven, styrd av Sjöstedt, Romson och Fridolin.
Även Magdalena som fick ärva ett helt urholkat kassaskrin.
Vad har dom åstadkommit denna oerhört ostämda kvartett?
Jo, ett virrvarr i politiken som vi aldrig nånsin tidigare sett.
För några veckor sedan gällde mottagande med öppna famnar.
Nu diskussionerna om Öresundsbron, vi får se var det hamnar.