Politiker förr och nu

När jag var liten hette partiledarna Erlander, Hjalmarsson och Ohlin.
Samt Hagberg och Hedlund, som ofta stog för den njutbara ironin.
Dessa var i dagens jämförelse ett så kallat riktigt gentlemannagäng.
Dom stog fast vid sina ideer och det är väl detta som är min poäng.
Dagens partiledare tycks sakna planer, radar, karta och kompass.
Jämföra gentlemannamässigt är nog som Hiltontoalett och utedass.
Tror inte att dom länge till kan jönsa runt med ogenomförbara tankar.
Då är risken stor att vid nästa val många av väljarna rösterna blankar.

Sverige AB

Sverige AB:s översta skikt av anställda medarbetare är riksdagen och regering.
Om det vore ett vanligt bolag hade vi nog redan sett en genomgripande sanering.
Regeringens princip är att agera långt efter när något som fordrar action uppstått.
Försöker sen på ett taffligt vis förklara vad svenska folket långt tidigare förstått.
Riksdagen har nu på grund av det politiska läget blivit uppdelad i tre falanger.
Lyssnar man på deras debatter låter det värre en en ostämd fela från Hardanger.

Löfven känner sig trygg

Löfven säger nu att han känner trygghet i att dom har rätt politik.
Tror rätta svaret visas i opinionsundersökningar och folkets kritik.
Han säger dess utom att dom har påbörjat för Sverige en vändning.
Där har han rätt, samtliga vallöften fick en fullständig förändring.
Hur kan man vara så blind för vad som händer och sker i vårt land.
Vore nog behövligt att titta utanför MP.s och Sjöstedts vyer ibland.

Kanske Löfvens tankar

Om jag vore Löfven skulle jag sätta mig ner och tänka.
Håller jag på att både regering och sossepartiet sänka.
Försökte ju bygga upp en feministisk samhällsmaskin.
Men den startar inte med Magdalena, Åsa och Fridolin.
Sedan det här med Wallströms affärer med Kommunal.
Det känns tyngande att det är nästan tre år till nästa val.

Facket

Man blir imponeradav det kommunala facket.
Nu har man skapat i förtroendet det djupa hacket.
Medlemmarna sliter så att armarna krampar.
medlemsavgiften sups upp av fackets pampar

Hur mår man i regeringen?

Jag satt och tänkte vad har miljöpartisterna i regeringen verkligen gjort.
Lindrigt uttryckt kan man väl inte på något påstå att det gått som smort.
Ändå har dom suttit i en ministär som saknar både takt och inre balans.
Trots det har dom inte lyckats visa att deras politik har någon substans.
Sedan Sjöstedt, bihanget, var på TV och började nu nästa budget hota.
Är det inte snart dags att inse att fantasibygget är färdigt för att skrota.