Löfvens resa från fackpamp till statsminister gick förmodligen lite väl fort.
Tjatar mest om sitt bygge och alliansens åtta år, mycket mer blir inte gjort.
Sjöstedt kör med sina hot, får i regeringen igenom mycket som ger cash-in.
Stefan är rädd om makten, ser det i Magdalenas lador som accepterar svinn.
Kinberg-Batra visar en ovanligt lugn profil, går mest omkring och gnäller.
Påpekar dock tydligt att Reinfeldts uttalanden i Almedalen inte längre gäller.
Lööf är lite svår att komma underfund med, är hon center eller miljöpartist,
Om man vill återskapa alliansen kan det nog med M bli en och annan tvist.
I Björklunds värld verkar skolan och NATO vara det enda han vill saluföra,
Han måste nog utöka sitt program till nästa val när vi väljare skall avgöra.
Busch-Thor är klar och tydlig i sina budskap men är nära spärren parkerad.
Måste nog lägga på ett kol för ha en plats i riksdagen efter valet reserverad.
Åkesson är en mästare att åka snålskjuts på övriga partiers förtroendebrist.
De övriga sju partier verkar inte förstå detta scenario, det måste vara trist.
Så våra språkrör, offrar all heder för att hänga med regeringen på färden.
Försvarar sig med att dom säkrar regeringens förmåga att bevara världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar